Stål behöver rostskydd och plåttak behöver ommålning vart 5-10:e år, dels för utseendet men också för extra tätning av falser och dylikt.

"Platsmålning ger en mer levande yta än industriell färgbeläggning, som ger ett dött utseende utan variationer. Traditionell takmålning utförs lämpligen med grundning med mönja och sedan strykning med linoljefärg två gånger."                                                            Jan Lisinski, Arkitekt SAR

 

 

Rostskydd av (stål) plåt har tre funktioner:

1. Isolerande skydd
Genom beläggning av stålytan med ett tjockt, tätt färgskikt t.ex. av typ epoxi eller tjärbeläggningar som kan hindra fukt, syre och andra gaser att nå stålytan och därmed hindra korrosion.

2. Passiverande skydd
Med hjälp av passiverande pigment i färgen, t.ex. zinkfosfat, mönja kan man passivera antingen den katodiska eller den anodiska sidan och på så sätt göra stålytan mindre korrosionsbenägen.

3. Katodisk skydd
Genom att belägga stålytan med en metall som är oädlare än stål, oftast zink, kan man förhindra korrosionsangrepp på stålet. Sådant katodiskt skydd kan man få genom varmförzinkning eller att behandla ytan med zinkrika färger.

Rostskydd på övrig plåt:
Plåt som ej rostar behöver normalt ingen målningsbehandling. Dock förekommer målning ändå utifrån estetiska värderingar som att rostfritt plåt målas röd för att synas, kopparplåt dekorationsmålas och aluminiumplåt målas för att ta bort bländningen osv. Hur du gör detta kan du se under "Underhåll" för respektive material.

Mer om färg kan du se i Riksantikvarieämbetet´s Materialguide