Korrosion
Ordet korrosion kommer av det latinska verbet corrodere som
betyder sönderfräta. Stål/järn vill
återgå till sitt normala tillstånd som är rost eller malm och
korrosionshastigheten påverkas av försurningen från svaveldioxid (gas från oljeförbränning) och klorider (salter) från t.ex. havsvatten. Om saltet från
"västkustregn" ej avtvättas så ökas korrosionen.
Järn och stål rostar, koppar ärgar, zink får vitblemma och aluminium får
vita korrosionsprodukter!
Ej vetenskaplig test av korrosion!
Galvanisk spänningsserie, redovisad som
Elektrodpotential
es, volt för metaller i
seawater/havsvatten vid
+20 grader Celsius.
Galvanisk korrosion är
ett elektrokemiskt fenomen. Om två olika metaller kommer i
kontakt med varandra och det finns fukt och syre mellan dem
så startar en strömkälla. Strömvandringen sker om skillnaden i
elektropotential är minst 0,05 Volt. Ju högre potentialskillnaden
är ju fortare börjar den oädlaste metallen
"rosta", flytta över till den ädlare metallen.
Anod går till Katod!
Rost. För att skydda järnplåten
mot rost (fås när järn kommer i kontakt med vatten
innehållande syre), måste plåten målas med ett skikt på
mellan 100-200 my. Det räcker dock inte bara att måla en
gång utan ytskiktet måste kontinuerligt ommålas i
intervaller på 5-7 år.
Järnplåt skall målas på undersidan med Rå
linolja och på utsidan med färg baserad på
Standolja.
Spaltkorrosion, är ett fenomen som kan uppträda t.ex. i
falser om fals ständigt står under vatten eller är utsatt för långvarig
kondens! Detta kan också gälla när två plåtar ligger nära varandra
eller att plåt är knäckt, veckad eller liknande - om den står under
vatten eller är utsatt för ständig kondens!
Bly med en tjocklek av 0,5 mm användes också som
isolering mellan olika material för att undvika galvanisk korrosion. Bly
är beständig mot syror men känslig för alkalier (metaller som lätt
oxideras) och kalk.
